Glamlördag

Idag är det lördag och det regnar inte i Göteborg. Det är helt otroligt. Dels att det inte regnar per se, dels att det inte regnar på en lördag. Detta måste helgas. 

Hittills har jag helgat dagen med en tilltagen laddning Arvid Nordqvist typ franskrost, svärandes framför ett ständigt buffrande Vinterstudion. Eftersom jag missade premiären av På spåret måste jag ägna mig åt någon annan nutida medial nationalromantik, för att kunna stoltsera med epitetet svensk medborgare. Men, det funkade dåligt pga undermålig internetuppkoppling (år 2013? I ”storstad”??) och nu måste jag väl på landsflykt. Typiskt. 

Dagens åtaganden känns inspirerande. Ett delmål är att rensa ur vattenlåset i badrumshandfatet, och det kan jag knappt vänta på. Ett annat är att hålla reda på vänner som drabbas av novemberyrslan och tror att de ska knytnävsmärka snubbar med hjälp av dödskalle-ringar. Det kan jag faktiskt vänta på. Skulle gärna se det gå till handling först. 

Annonser

what would leif gw do

”Ibland handlar livet om att räkna dagar”, skrev Leif GW Persson någonstans på det världsomspännande internätet. ”Räkna dagar, tills fanskapet blir bättre”.

Och det känns ibland som ungefär precis det man mäktar med. Förutom att gå på toa. Och att äta choklad.

åååå det var på tiden.

Ljuset rinner ner på gatorna, sipprar in genom fönstren och letar sig ut i ådrorna. Så förbannat jävla skönt att känna tjälen släppa i golvet, jorden börja tina. Ögon som stirrat tomma ur trötta huvuden och blågrått skinn under tjocka kläder. Ljusnar, rodnar. Det är fortfarande bitande kallt, och långt borta är ljusa nätter. Men prisa… nån! Det börjar nu!

There and back again

IMG_2242

Gott nytt liv allihopa! Nu är tid att röja i mappar, läsa svåra böcker och slänga underkläder med hål i. Så det kan ni ju… göra.

I jul har jag återsett Den Vita Staden, alias Minas Tirith, alias Umeå. Och familjen. Vi åt gravad lax och tomtegröt, åkte skidor och låg med näsan i ulliga, sömniga kattmagar.

Årets sista dag firades i Lysekil. På barmark. Firandet var alldeles lysande och snöbristen är ok. Jag förväntar mig att bli alldeles blown away av våren här istället, när Umeå ligger under snöblandat vatten och grus upp till taknocken och kippar efter andan.

Allt måste sägas vara väl, såhär fyra dagar in på nyåret, förutom att blandaren i köket helt har tappat förståndet och står och droppar så förtvivlat att jag tror att jag kommer att förlora det också. Men sånt får man väl inte gnöla på NÄR DET VAR SÅ NÄRA ATT VI ALLA STRÖK MED DEN 21 DEC?

Eftersom jag är ensam tillbaka i Göteborg och förbaskat lat har jag inlett en januaridiet också, bestående av gammal skåpmat (konserver) och ägg. Hoppas S kommer hem snart.

13 dec

För den intresserade kan jag meddela att det i julpyntsväg inte har hänt så mycket mer sen sist. Den röda mössan är allt jag själv har åstadkommit. Men! Vi har turen att ha människor omkring oss som förbarmar sig och styr upp lite, så vi har fått både en kalender, lussebullar och lite juleljus. Tack!

I huvudet är det däremot full julstämning. Alltså jullov. Kan inte hålla fokus på sociolingvistik eller samtalsanalys. Vill bara skrota omkring i tjocksockar och dricka glögg och panika lite över livet och över hur jag ska lägga upp vistelsen i Umeå för att hinna träffa alla jag vill träffa.

Igår missade jag det historiska ögonblicket 12-12-12 12:12. Men jag tror jag spelade Spindelharpan då.

December motherfucker!

Well well well. December månad står för dörren, det föll några ensamma små snöflingor idag och jag har köpt en röd mössa. Och det är fredag!

Julen är kirrad. SJ skall bära mig hemåt, norrut, och där väntar ett juluppdrag som jag ska få äran att få axla. Bada syrrans katter. Det känns nervöst. Jag har aldrig badat en katt, men enligt uppgift ska det vara lika lätt som att pissa i motvind utan att blöta ner sig. Det blir en lagom utmaning. Syster och bror, mamma och pappa, mormor och moster, jag längtar efter allihop. Simon får åka på semester från mig, det är min julklapp till honom.

Innan julhelgen väntar ett västkustkt julbord i Lysekil. Detta är ständigt närvarande i mitt medvetande. Jag tänker på vilka kläder jag ska ha på mig, vad jag ska ha för frisyr och vad jag ska äta dagarna innan för att kunna få ner så mycket som möjligt, så enkelt som möjligt. Jag är så sjukligt peppad på julbordet att det inte är sunt.

Jag har också tänkt att någon ska julstäda och baka lussebullar åt mig. Detta har inte lösts rent praktiskt än, men hoppet är det sista som lämnar mig. Dessutom ska vi gå på lillejul-och-sanna-firande imorgon. PLUS att jag ska göra ett bejublat återtåg till Posten och sortera lite julkort om några veckor. Det är så förbannat juligt alltihop att jag inte vet var jag ska ta vägen!