Månadsarkiv: april 2012

Teknikens riktiga under

Tekniken är ju fantastisk. Vi kan prata i realtid med någon som befinner sig på andra sidan världen, vi kan spara ögonblick på papper och vi kan hitta information om allt möjligt, hur lätt som helst. Om man har en ordentlig telefon, kamera och uppkoppling vill säga. För hur fantastisk än tekniken är tycker jag nästan att det är ännu mer fantastiskt hur handikappad den gör mig när den inte finns tillgänglig, eller är trasig.

Jag har genomgått en smärre livskris under den senaste veckan. Först var jag tvungen att lämna in telefonen på rep, panik. Sedan köpte jag ny dator och hade super-oröta och fick byta två gånger innan jag fick en som faktiskt fungerade. P-p-p-panik. Sen glömde jag kameran hos vän och vaknade upp utan att ha den blekaste om var den kunde ha vänt sin kosa. PANIK!!

Utan twittrande, instagrammande, ringande, bloggande, datande, fotande. Vem är jag då?! Ett tvekande svar leder till ångest, som leder till social förpuppning, som leder till mer ångest, som leder till en inre revolution, som leder till loppishäng och ”barfotalöpning”.

Ja, det är det nya efter teknikhärdsmältan. Back to basics.

Helg

Vi har fått en sambo i form av bäste Gustav från väst, som kommit för att värma upp oss inför sommaren och Göteborg. Himla fint, även om jag gärna sett att Ida också hade följt med. Helgen har bjuppat på en massa sursnö, weissbier, pulled pork, en peppad hund + Hannah och Albin och lite löpning.

Löpningen kan jag själv tycka är ett bättre komma i form-tips än gå på toa-metoden som Amelia tipsade om från tidningshyllan, men vem är jag att döma? Whatever floats someone’s boat liksom.

 

ur mobilen

 

Stackars påskliljor.

Hotellfynd i Japan – turtlessockarna!

Jag kallar den ”Flanering på landsväg”.

Vårljus på väggen.

80-talsfärger runt ögonen. Quirky.

Pirogbaket som blev till fetaostgrottebaket. 

Vissa dagar kan jag inte vänta tills jag kommit till jobbet. Är då inte rädd för att krångla till det. 

Skottland

När tio centimeter nysnö fallit och en frustration från helvetet infinner sig är det lätt att tankarna flyr. Det är oftast här de landar. Det här är det närmaste jag har kommit ett sagolandskap, och jag vill ju egentligen inget hellre än att bo i en saga. Vill helst slippa verklighetsförankra, utan laja på och leva världsfrånvänt utanför ekonomiska system och logiska gränser. Och så vill jag ha en häst.

Är det så mycket begärt egentligen?

Logiken

Slut som artist. Less i kroppen och sliten i huvudet. Känslomässigt alldeles för engagerad i saker och ting som egentligen bara borde kunna få bero. Som inte spelar någon roll och som säkert skulle bli bättre om inte jag höll på och höll på. Går inte, är alldeles för stolt. Jag hatar orättvisa. Blir rabiat människorättsaktivist och vill hungerstrejka, fast det skiter sig för ingen bryr sig. Bara jag.

Så då får jag väl tröstäta istället antar jag.