Slem och ostron

Jag ska börja plugga igen på torsdag, och precis som inför förra gången jag gjorde det har jag tvärt blivit så förbannat dyngförkyld. Tänk om det alltid kommer att vara så, att jag kommer att slemma igen och hosta tills jag spyr när det nalkas förändringar i livet. Som ett tecken på att kroppen funderar, ställer in sig och laddar upp så till den milda grad att allting väller över och det blir lite för mycket. Lite fint ändå.

Förra gången jag började på en utbildning skulle jag fylla 21. Nu ska jag snart fylla 26. Under de fem åren däremellan har jag hunnit med att avlägga en examen, bo utomlands, träffa människor som förändrat mig, ha ångest över jobb, få jobb och sluta ha ångest över jobb, flytta till en annan stad och bli sugen på att börja om igen. Och trots en nu aningen stelare kropp och något gnälligare knän plus en del goda och dåliga erfarenheter på släp så känns det verkligen som att jag står inför en pigg nystart. Och det är så sjukt grymt. Världen har efter ett rätt slitigt år åter blivit mitt ostron!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s